Det kan räcka med ett ögonblick och så har det hänt. Enda sättet kan ibland vara att kontakta en målare i Stockholm och be om hjälp med det tillkomna problemet.
Alla som har små barn vet att de är oförutsägbara. Det spelar ingen roll om man gång på gång berättat om saker som de inte får göra. För hur som helst så kommer det tillfällen, trots alla varningar, då deras idéer känns helt rätt och de skulle inte kunna drömma om att de gjort något fel. De ville bara göra fint.
Anton och Lisa hade för fyra år sedan fått en alldeles bedårande liten son som de döpt till Wilmer. Wilmer var ett mycket kreativt barn som älskade att hitta på nya saker. Att pyssla och göra fint var en favorit. Det kunde handla om att skapa med modellera eller måla. Det sistnämnda var hans favoritsysselsättning.
Fick inte vara målare i dag
Anton hade haft en stressig dag och sen hämtat Wilmer på dagis. De åkte förbi affären för att handla kvällens middag. Lisa jobbade sent så Anton ville ha maten klar när hon kom hem. Wilmer var lite trött och ville leka i sitt rum medan maten blev klar. Han ville måla men istället plockade Anton fram ett pussel.
Anton uppskattade, speciellt en sån här dag, att få lite tid för sig själv i köket. Då kunde han varva ner och lägga dagen bakom sig. Lyssna på en bra podd medan han förlorade sig i matlagningen som han njöt till fullo av. Det var först efter en lång stund när det han förberett stod i ugnen som han insåg att det var oroväckande tyst.
Oönskad målare jobbade svart
Hur länge var det egentligen sedan han hade sett sin son? Med en begynnande oro lade han ifrån sig kökshandduken och gick mot sonens rum. Synen som mötte honom var svår att ta in. Vid väggen mitt emot dörren stod sonen med en svart tuschpenna i handen. Med den målade han något oidentifierbart som var mycket stort.
När Anton uttalade sonens namn vände denne sig om med ett stort leende på läpparna. “Titta pappa, jag har ritat en dinosaurie.” Anton fick inte fram ett ord utan bara stod och stirrade. I samma ögonblick hördes Lisa ropa från hallen för att visa att hon kommit hem. Herregud, hon skulle få en chock.
Målare kontaktades
Anton skyndade sig att lyfta ut sonen ur rummet och stänga dörren. När de ätit klart lade han själv Wilmer så att Lisa kunde sätta sig och mysa i soffan. När han var klar gick han ut för att berätta för sin fru om sonens konstverk. Hon reagerade inte som han trott utan brast ut i ett befriande skratt.
Det var sånt som hände, hade hon sagt och sen frågat om dinosaurien var fin. Då kunde inte heller Anton, som smittades av hennes glada humör, hålla sig för skratt. De bestämde att redan nästa morgon kontakta en målare i Stockholm för att se om denne kunde ta sig an sonens rum. Det var ändå dags, kom de överens om.